Vad ska jag göra? Behöver hjälp!

Jag har insett att min lilla söta flicka inte är så liten längre, men självfallet väldigt söt fortfarande.
Jag har börjat inse att denna lilla flickan är en 10årig tjej som är inne i minitonåren.
 
Frågan är då:
Hur ska jag klara av detta?
 
Plötsligt ska man vara vaken hela nätterna, sova bort dagen, trotsa med att en knäckemacka visst räcker till frukost, byta kläder 3-5gånger innan man kommer utanför dörren, stå framför spegeln och aldrig bli nöjd med hur håret är uppsatt, bli sur och börjar böla för att man ställer en vanligt fråga, tycka att allt man snällt ber om är att tvinga osv. osv. osv.
 
Ja ni som har barn eller haft barn i denna åldern ni vet säkerligen vad jag pratar om.
Tror fasen att denna tiden i barns liv är bland den jobbigaste! Och då kanske inte bara för oss som föräldrar utan även för våra barn. Mycket som händer hormonellt och man ska få koll på vem man är och självkänslan kanske inte är på topp alltid.
 
Men vad kan jag som förälder göra?
Jag tycker att jag testar alla sätt jag kan.
Har ni några riktigt bra tips ni som varit i detta så mottages dom mer än gärna just nu.
  
 
 
 
 
 
#1 - - Sandifighter:

Jag har ju två stycken och jag tycker båda är där just nu. Sonen är 9 och dottern 11 år. Jag frågar om det finns något jag kan göra, kan vi göra annorlunda osv. Kanske inte alltid så lätt när de är mitt uppe i tårar, men kanske prata efter. Förklara vad som händer i kroppen och fråga henne varför hon tycker du tjatar, hur tycker hon du ska säga vid dessa tillfällen. Då får de känna sig stora tänker jag, som att de får vara med och prata om saker och ting. Så tänker jag i allfall, inte alltid det funkar på mina kids, men jag provar alltid för att se vart det leder. Att ha barn är verkligen inte lätt, det var betydligt enklare när de var små 😂😂

Svar: Mycket kloka råd som jag absolut tar med mig!
marihand.blogg.se

#2 - - Fnulan:

Jag håller med Sandra.
Jag fattade lite när Mira sa till mig såhär.
- Mamma jag känner mig liten i en stor kropp.
Det är nog så det är. Rädslan för att det händer saker med kroppen och knoppen. Nu ska ju även våra tjejer bryta upp och börja i ny klass, Jag tycker att det är en otroligt dum tid att göra det på.
Du är en fantastisk mamma. Du gör rätt. Du kan. Jag brukar säga ssåhär till Mira,
Jag älskar alltid dig men ibland älskar jag inte det du gör...

Svar: Mycket klokt citat.
Jag vet att jag gör det bästa för Amanda men ibland känns det bara som att vi krockar. Är bara att kämpa på!
marihand.blogg.se